New York, New York...

Min svåger fyller 30 i år och våra vänner ska bjuda honom till NY. Självklart har vi fått frågan om vi vill följa med och spontant så vill jag bara dit. Först tänkte vi lämna Liten hemma men eftersom jag fortafarande ammar och faktiskt inte har planer på att sluta helt riktigt ännu skulle det nog bli svårt. Vi tackade nej och förklarade varför men de andra tyckte att vi skulle ta honom med oss. Tja varför inte, tänkte vi först. Vi var ju mest bekymrade över vad de skulle ha tyckt om det var vi som hade föreslagit det men nu var det ju deras idé.
Förutom att Liten förmodligen skulle bli väldigt jetlagad såg vi först inga större problem. Han är väldigt tålmodig och lätt att ha med sig och jag och min man tänkte att vi kunde turas om att stanna inne med Liten på kvällarna. Efter lite mer research verkar det dock inte så lätt. Även fast man går mycket i NY så är det väldigt skönt om man har friheten att kunna ta taxi när det tex. är dåligt väder eller långt till närmsta tunnelbana. I tunnelbanan är det näst intill omöjligt att ta sig fram med barnvagn men en sulky som man kan fälla ihop och bära genom spärrarna etc. skulle kunna fungera. Dock vill man inte vara helt beroende av tunnelbanan. Allt skulle ta så lång tid och bli väldigt omständigt och jag tror faktiskt att våra vänner vill ha möjligheten att vara mer impulsiva. Taxibilar i NYC har aldrig bilbarnstolar samtidigt som det är olagligt att köra barn utan barnstol (självklart skulle vi aldrig göra det heller). Shopping med bebisen i barnvagn är heller ingen bra idé eftersom butiker ofta är trånga, har trappsteg och är fulla med folk. Det skulle dock lätt kunna lösas med en bärsjal eller bärstol. Mycket meck helt enkelt men jag vill ju så gärna åka!!! Trots att dollarn inte är speciellt billig längre så är shoppingen oslagbar. Det är något jag verkligen har längtat efter sen vi flyttade hem från USA.